my training

Det har varit förvånansvärt öde på "hej idag har jag tränat"-fronten vad gäller mina yttranden här på bloggen (instagram är dock full av såna remarks) sedan jag flyttade till USA, så jag tänkte ta och touch that subject nu! 
 
När jag bodde i Virginia under mina 3 första månader här så gjorde jag cirka 33 procent av tre saker; jag sprang, jag gymmade och jag körde yoga. Sen flyttade jag till New York och föll helt head over heels för det styrkelyfts-/bodybuilding-/strongman-inriktade underbara meccat jag gymmar vid. Sedan dess blir det alltid lift over everything else, och därför har jag också krupit högre upp i vikterna jag hanterar. 
 
Förra veckan (eller nåt sånt) var det en powerlifting-tjej som reached out to me och tyckte vi skulle testa mina 1RMs (1 rep max, alltså den tyngsta vikten man klarar av) tillsammans, och vips har hon nu bestämt sig för att jag ska bli asbra och hon hjälper mig med ALLT. Hon är min mentor, kan man säga. Så denna vecka har vi testat mina 1RMS i böj, bänk och mark. Det blev en sjukt bra ökning i alla moment från vad jag trodde jag klarade av, men mest nöjd är jag nog med marklyftet som vi körde igår. Jag har en 15-20 minuters bilresa från gymmet och leendet slocknade inte en enda gång (; körde allt vågen inombords! 
 
Min böj gick från 225lbs (102 kg) till 255 lbs (115.5 kg), bänk från 143lbs (65 kg) till 150lbs (68 kg) och marklyft från 275 lbs (124 kg) till 335 lbs (152 kg). Så jag har faktiskt bestämt mig för att pröva på en styrkelyftstävling inom en snar framtid! Ska bara bestämma mig för vilken (januari eller mars). Livet hörni, är det inte rätt fantastiskt? Jag är faktiskt väldigt nära lycka nu. 
 
 
 
Lifting face, gulligt. Här är hursom de avslutande 335 lbs, jag bär dubbla bälten för att mitt tygbälte är en fjärt i rymden vid såna här vikter och Sherines bälte var för stort men jag behövde det ändå, lol. Hade så bra stöd och hejarklack under alla lyft. They lift me up, så att säga ;)